Maken ringde från jobbet för att fråga om jag hade fått virus på Facebook.

-Inte vad jag vet, svarade jag. Vadå då?

Jo, tydligen hade en av hans kollegor S fått en vännerförfrågan från en med samma namn som mig.

-Jaha, är det jag då, undrade jag då. Vilket ju borde vara ganska lätt att se på fotot! Nu har jag inte för vanan att lägga till makens kollegor (som jag ALDRIG träffat) på Facebook. Men det vore ju onekligen intressant att se om de nu är jag eller någon annan av de 152, etthundrafemtiotvå!, man hittar på Facebook med samma namn genom en enkel sökning!

-Jag vet inte för jag sitter i bilen och S vågar inte klicka på det ifall det är ett virus, svarade han. Här börjar jag bli rejält förbannad. Vågar. Inte. Klicka.

Nähe och vad ska jag då göra åt saken!

Det hela för mig är tämligen enkelt!

* Innan du anklagar någon för att sprida virus på Facebook, ta då reda på om det är personen i fråga.

* Innan du anklagar någon för att adda dig som vän, ta då reda på om det är personen i fråga. Är det en vännerförfrågan från personen eller ett förslag om vän från Facebook?

* Du behöver faktiskt inte lägga till alla som addar dig på Facebook, du kan tacka nej/ignorera

* Om du inte kan hantera en sida som Facebook kanske du inte ska ha någon Facebook.

Kan tänka mig att S har skaffat Facebook på begäran av hennes barn. Min åsikt är att det är din förbaskade skyldighet som förälder att ha koll på sidorna dina barn hänger på och kunna använda dom.

UPPDATERING: Var det jag?? NEJ, just det!!